Se programmet på http://svtplay.se/v/2528709/debatt/del_2_av_17_-_textat?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2535774/sb,p104688,1,f,-1 fram till den 21 januari 2012.
Göran Modins kommentarer till Debatt i SVT1
Anne i inslaget fick enligt henne själv aldrig det som idag alla rökare måste erbjudas, nämligen professionell hjälp att göra ett tillfälligt rökuppehåll inför sin operation.
Vi har i åtskilliga decennier känt till rökningens fatala effekter på hälsan. Det är dock bara under de senaste åren vi verkligen fått bevis för att rökare mycket påtagligt kan reducera riskerna i samband med en operation om de gör ett tillfälligt rökuppehåll. Risken minskar enligt många vetenskapliga studier med hälften! Vi vet dessutom hur vi idag ska kunna hjälpa patienten för att verkligen kunna lyckas med sitt tillfälliga rökuppehåll.
Varannan rökare som genomgår kirurgi utan rökuppehåll i samband med operation drabbas av någon form av komplikation! Det handlar ofta om sårläkningsproblem, sårinfektioner, lunginflammation, förlångsammad eller utebliven benläkning vid frakturer etc. etc. Det är alltså inga små och försumbara risker vi talar om.
Den nya kunskapen gör också att vi måste värdera riskerna för en rökare på ett delvis annat sätt. När vi nu känner till en riskfaktor som vi kan minska med hälften så tar vi också en medveten risk om vi inte hjälper patienten till ett tillfälligt rökupppehåll.
Vi har länge känt till riskerna med att inte normalisera ett förhöjt blodtryck eller ett oreglerat blodsocker inför en operation. Vi känner också till riskerna med att äta eller dricka straxt innan en operation. Dessa risker tycker vi idag är självklara att åtgärda innan vi utför kirurgi på en patient. Få kirurger skulle känna sig komfortabla med att operera en patient med dessa riskfaktorer utan att tillsammans med patienten först försöka åtgärda dessa risker. Att utföra kirurgi på en patient som inte vill medverka till att reducera eventuella riskfaktorer gör naturligtvis att indikationen för kirurgi i de flesta fall ändras och minskar. Sannolikt väcks också frågor om i vilken utsträckning patienten är beredd att följa andra råd och instruktioner som är nödvändiga för att nå ett lyckat behandlingsresultat.
I praktiken är patienter som inte vill medverka till att reducera sina risker inför kirurgi ett mycket litet problem. Ett väldigt mycket större problem är att det idag är väldigt många rökare som inte regelmässigt får information om möjligheterna att få professionell hjälp med ett tillfälligt rökuppehåll inför en operation och på så sätt minska sina risker med hälften. Med den övertygande kunskap vi har idag är detta verkligen något alla rökande patienter borde kräva av sin vårdgivare inför eventuell kirurgi. En rökfri operation är idag en patientsäkerhetsfråga och inte på något sätt en moraliserande livsstilsfråga. Om något är oetiskt idag så är det att inte erbjuda den hjälp som vi idag vet kan minska riskerna med kirurgi så påtagligt. Vi kan heller aldrig kräva att en kirurg ska utföra kirurgi på en patient där hon eller han gör bedömningen att riskerna är oacceptabelt höga. Både patient och läkare måste tro att möjligheterna att göra gott är tillräckligt stora.
Att inte erbjuda rökare professionell hjälp till ett tillfälligt rökstopp är diskriminerande, inte det omvända. En rökfri operation är ett nödvändigt steg mot ökad patientsäkerhet.
/Göran Modin
Ledamot i Svenska läkaresällskapets kommitté för säker vård